Inlägg

Återhämtning

Bild
Jag är så trött. Jag är så in i märgen trött just nu. Det har varit ett intensivt år med diskbråck, försök att hålla igång ett eget företag i en bransch som inte ger några stora inkomster, tonårsbarn, försäljning av bostad, två flyttar och som grädde på moset en influensa. Tankarna ältas om ifall jag bara hade haft än det ena eller det andra, om hur det var förr när jag var anställd med trygg månadsinkomst, om jag bara delade min ekonomi med någon, hur det kommer att bli när diskbråcket är bättre och jag kan vara mer fysisk igen och slipper den där strålade smärtan och den förgängliga kroppens skörhet. Eller bara längtan efter hur det blir när det nya boendet är klart och jag har en trygg och enkel vardag igen. 
(Foto från Treesign - Tiny Homes of Sweden)
Det här känner jag igen från människor jag möter på olika kurser kring stresshantering och att hitta medkänsla med sig själv. Precis som jag nu hamnat i ett ältande där förhoppningarna om ett lugn och en stillhet projiceras ut på yttre…

Oro

Bild
Vem är du som läser det här? Vem är jag som just nu skriver de här orden?


Jag har suttit på en spårvagn och trott att jag skulle dö. Jag har trott att nu kommer jag inte att kunna andas in fler gånger. Paniken som växer sig allt starkare i bröstkorg och sprider sig ut genom kropp och upptar all tankeverksamhet. Jag har ofta oroat mig över om jag duger som förälder, som partner, som medmänniska, ifall ekonomin ska gå ihop i slutet av månaden, om jag lever ett bra liv och har något att lämna över till mina barn när jag dör.

Är det här något nytt problem som har uppstått i vårt moderna samhälle? Jag tror inte det, de flesta religioner kommer sig ur ett sökande efter mening och en existentiell ångest som vi som människor alltid har dragits med, men däremot så tror jag att oro och ångest som ett problem i våra liv har fördjupats. Idag lever vi ett liv där många av oss inte har någon intimitet med naturen, vårt ekosystem, där många av oss inte ser de direkta frukterna av vårt arbete, där v…

Psykisk ohälsa och praktik - del 1

Bild
De senaste tre åren har jag levt med svår psykisk ohälsa i min familj. Under samma tid har jag dels arbetat med mindfulness och yoga tillsammans med grupper där många lider av psykisk ohälsa, dels arbetade jag inom skolans värld med barn, familjer och en organisation där barnens psykiska ohälsa stod i fokus från 2005 till 2016.



Detta att leva tillsammans med någon som lider i sin vardag så mycket att de flesta av vardagslivets funktioner blir nedsatta till den grad att vad vi vanligtvis kallar "ett normalt liv" helt försvinner är oerhört ledsamt och dränerande. För den direkt drabbade personen blir det omöjligt att gå i skolan, att behålla ett jobb, att orka med sysslor i hemmet som diska, tvätta eller att ta hand om sig själv på olika vis, men jag har också kommit till insikt hur det drabbar närstående. Och detta trots att jag har alla dessa verktyg och den kunskap jag skaffat mig genom praktik och arbete under åren.

Jag har under största delen av mitt vuxna liv haft möjlig…

Utanför kravallstaketen vid Förvaret

Bild
Vi skickar barn och ungdomar till krigets Afghanistan. Vi skickar barn och ungdomar som bott här i några år till krig, religiös förföljelse och väldigt osäkra förhållanden. De sitter inlåsta på Förvaret, här på Sagåsen i Kållered eller på andra orter i Sverige i väntan på utvisning.
Den 10 oktober var vi flera som protesterade utanför kravallstaket och mängder av poliser när 15 unga skulle tvångsutvisas.
Jag genomförde en "Meditation för Medmänsklighet" i 2 timmar utanför det där staketet. Hörde vännernas och mammans gråt, hörde polisernas prat om att "egentligen gillar jag inte det här, men vi väljer ju inte våra uppdrag..."
Det finns lidande på alla sidor av ett sådant här staket.

Ett par dagar senare hälsade jag på en ung kille som i sista stund blev bortplockad från deportation - åtminstone vid just det här tillfället.



Precis utkommen från Förvaret i Kållered där jag hälsat på en 16-årig kille som sitter inlåst. Vad är hans brott? Att han föddes i ett land plåg…

Får jag be om största möjliga tysssssssssstnad.....

Bild
Vi översköljs av information, brus, ljud varje dag. Det är inte bara det att den stora majoriteten av oss bor i städer eller längs väl trafikerade vägar med mycket mänskligt skapat ljud. Dessutom har vi de senaste åren upplevt en störtflod av information genom sociala medier och genom våra mobiltelefoner.  Titta dig omkring när du är ute och går på stan, i en affär eller på ett café. En stor del av de människor du möter och ser är uppslukade av sin skärm, även på en promenad eller sittandes på en lokal med andra människor.  Allt fler av oss blir utbrända, eller lider av utmattningssyndrom. Det beror så klart på många faktorer i dagens samhälle. Nedmontering av välfärdssamhället, ökade krav på yta i reklam och sociala plattformar som facebook och instagram, förändrad arbetsmarknad, ökad osäkerhet osv. Men jag tror att en bidragande orsak också är att vi så sällan upplever tystnadens välsignelse. Att vi så sällan är i kontakt med natur och avsaknad av mänskligt skapade ljud. Att vi så s…

Om jag inte siktar - hur kan jag då missa?

Bild
"As long as I don't aim
I wont miss With the catalpa bow, I shoot an arrow toward the open sky." -Ryokan

Ryokan, poeten och zenmunken som levde i 1700-talets Japan, skrev den här dikten. För mig så pekar den på livet, på praktiken... Hur kan jag träffa eller missa i livet, kan det inte bara levas? Hur kan praktiken vara dålig eller bra, kan den inte bara praktiseras?



Zen Peacemakers tre pelareRyokans dikt påminner mig om Zen Peacemakers tre grundsatser, de tre pelare som praktiken för att skapa fred vilar på:

Not-KnowingBearing WitnessLoving Action
Att praktisera icke-vetande, Not-Knowing, innebär att inte längre sikta, att släppa taget om mina förutfattade åsikter. Hur kan jag leva livet om jag klänger mig fast idéen om livet? Den där fantasin om hur det borde vara som lägger sig som en hinna emellan livet som det är och mina försök att vara närvarande.  Att praktisera att bära vittnesmål, Bearing Witness, innebär att jag ser världens glädje och sorg precis som den är, att jag är…

Sittställning och andetag

Bild
Jag tror det var Sheng Yen, den kinesiska Cha’n mästaren, som vid ett tillfälle fick frågan: Vad är det viktigaste i överföringen av buddhismen från öst till väst? Vad är det vi inte får tappa bort? Han sa: Sittställningen och andetaget.
Jag får en uppfattning att vi ibland varken tar hållningen eller andetaget på allvar, vi får för oss att det handlar om något helt annat. Vår zazen hamnar kanske lätt uppe i huvudet och det blir någon form av tankelek. Vi tappar sittställning och andetag och gör kanske inte zazen alls. Zazen är en väldigt fysisk övning. Den är väldigt kroppslig. Varför gör vi det här? Vi sitter här för att erfara världen precis som den är, för att vakna upp.  Och hur kan vi vakna upp och erfara världen precis som den är? Vi kan bara erfara världen i den här kroppen. Vår zazen sker alltid i den här kroppen. I ”Zens tre pelare”, så pratar Yasutani-roshi i de inledande föreläsningarna om Zen för nya studenter om olika övningar. Han pratar om andningsövningar som bygger jo…