Mellanrum

 

Tidens tendens är att allt rullar på i en allt högre takt. I dagens samhälle så fylls våra liv av ett ständigt ökat informationsflöde, måsten och förväntningar. Det är hämtning och lämning på förskolan med barn som inte vill ta på sig regnkläder och mössa, karriären på jobbet och att inte säga nej till det där jobbet som kan vara så utvecklande, vi ska svara på dom här mailen som ramlar in i en strid ström – och helst inte vänta tills imorgon. Mellan jobbet och mailen och take away-kaffet i pappersmugg ska vi helst inom gymmet och ta oss igenom ett Power-pass eftersom en sund och framgångsrik person har en sund och vältränad kropp. Det är facebooks-likes till vänners flygresor kors och tvärs över jorden, fantastisk mat och gulliga videos på katter.  

När jag var yngre, så tog jag del av nyheterna ett par gånger om dagen. Dagens Eko, Rapport eller Aktuellt och kanske en morgontidning. Idag så lever jag i ett ständigt nyhetsflöde om katastrofer, mord, klimatkollaps och ett pockade på att delta i oändliga trådar på nätet där samtalet allt som oftast uteblir. 


Känslan av att leva ett liv där min lycka och inre frid ställs mot en massa mentala och faktiska måsten och svårigheten att hitta tid för tystnad växer sig allt starkare. Hur hittar jag mellanrummen i livet? De där platserna där jag kan stilla mig och ge tid för eftertanke, vila, tystnad – att bara uppleva världen och inte behöva prestera eller konsumera för att få vara en del av något större? 
Dhammapada sägs det att Buddha sa: 
”De inre bilderna alstrars och styrs av det inre sinnet; och är av samma natur som detta. Om någon gör eller säger något med ont sinne, då följer honom lidande, liksom hjulet på dragarens fot.” (Tvillingverserna 1.1) 



Enligt Buddha så är det alltså inte bara det yttre omständigheterna som formar min upplevelse av världen. Vårt sätt att hantera sinnesintryck, fysiska och strukturella omständigheter kommer att bestämma hur jag upplever detta liv. Om jag tar emot sinnesintryck med ett dömande sinne som är fast i klängande eller aversion så kommer mitt handlande spegla detta sinne och ge sådana spår i världen. Det skapar inte bara lidande för mig, utan även för alla andra. När mitt sinne är stressat och fast i girighet, aversion och okunnighet så ser jag inte möjligheten till de mellanrum världen erbjuder. I vår tid så tror jag att vi mer än något annat behöver hitta våra mellanrum igen. Tystnadens välsignelse, pausen i görandet. 
Den följande versen i Dhammapada lyder: 
”De inre bilderna alstras och styrs av det inre sinnet och är av samma natur som detta. Om någon gör eller säger något med ett gott sinne så följer honom lyckan, liksom den oskiljaktiga skuggan.” (Tvillingverserna 1.2) 


Det finns ett sätt att finna lycka och inre frid i den här världen, men då behöver vi skapa möjligheter för ett gott sinne enligt Buddha. Att få kontakt med ett gott sinne är lite som trädgårdsskötsel. Fröna ligger i jorden, mullen finns där, men vilka frön vattnar vi? Hur rensar vi i landet? När livet skapar stress och emellanåt sätter nästan omöjliga krav på oss att leva upp till, vad odlar vi då? Vilka frön vattnar vi? 



Mitt sätt att hitta ett andrum i galenskapen och odla ett gott sinne är min meditationspraktik. När jag sätter mig ner på min dyna och kudde och för uppmärksamheten till den här kroppen, det här andetaget och allt det som är närvarande i sinnet just nu är det som om jag får tillgång till ett mellanrum i tillvaron. En plats där jag inte är fast i mina egna och andras förväntningar, måsten och vardagsstressen. Det är inte så att allt det där inte finns kvar, men i meditationens stillhet så finns ett utrymme att möta allt det där och inte följa med mina reaktioner på dessa stimuli i form av tankar, känslor och förnimmelser i kroppen. Jag måste inte klänga i mina begär, trycka bort det som är obehagligt eller genast hitta något att sysselsätta mig med, eller bli någon annan än den jag är precis här och nu. Istället kan jag öppna upp helt och fullt inför det som finns här, tillåtande och vilande. 


När jag sedan lämnar den formella meditationspraktiken och behöver engagera mig i vår tids sanslösa tempo, så finns det här mellanrummet med mig, åtminstone för en tid. Upplevelsen av att det går att vila och ha kontakt med mig själv oavsett omständigheterna. 

(Tidigare sänt som Morgonandakt P1 15 mars 2018)

Populära inlägg i den här bloggen

Återhämtning

Oro

Psykisk ohälsa och praktik - del 1