Vapenexport, flykt från våld - att bära vittnesmål och vandra som praktik
För mig hänger min praktik av zen och av mindfulness ihop med en omställning av samhället. Det är inte bara mitt eget uppvaknande, min egen frid, jag praktiserar för. Eftersom jag blir till tillsammans med allt annat så är min frid intimt förknippat med alla andras frid. På min väg har jag en kalligrafi av Thich Nhat Hanh - Peace in Oneself, Peace in the World. Den påminner mig om att jag inte bara gör det här för mig själv. Genom att skapa fred i mig själv så uppstår även fred i världen. Men den påminner också om att arbetet för fred i världen inte är möjligt utan att arbeta med mig själv. Om jag fortsätter att skapa dualism i mötet med andra - att se någon som god, någon som ond, vän och fiende så sår jag frön som leder till mer lidande.
I november 2013 så var jag på Bearing Witness-retreat i Auschwitz-Birkenau tillsammans med Zenpeacemakers. Det var 18:e året i rad som detta retreat hölls på platsen där ca 1,5 miljoner personer mördades under andra världskriget av nazisterna. Vi var där för att bära vittnesmål om det lidande, den sorg, den smärta som platsen bär, men också den glädje och kärlek som finns där. Oneness in Diversity på platsen där människor en gång försökte utrota olikheter och skapa en enhet baserat på det. Vi försökte praktisera Zenpeacemakers tre grundpelare under dessa dagar i Auschwitz-Birkenau: icke-vetande (not-knowing), bära vittnesmål (bearing witness) och kärleksfulla handlingar (loving action).
Idag satt jag med en vän - Annika Spalde (här är länk till hennes blogg - Ett annorlunda rike) - på en uteservering i den svenska sommarkvällen. Värmen höll Göteborg i ett svettigt grepp och det var fullt med folk och få bord lediga. Där satt vi och drog lite smått i planerna för att Bära Vittnesmål genom en pilgrimsvandring. Bära vittnesmål om krigets och vapenanvändandets konsekvenser. I Auschwitz-Birkeanu var platsen läraren. Skulle det vara möjligt att här låta människors berättelser vara läraren? Att lyssna till hur svensk vapenexport ser ut, att lyssna till de som flytt från krig världen över - från Irak, Afghanistan, Syrien... Att lyssna till de som arbetar med vapentillverkning och är beroende av vapenexporten för att sätta mat på bordet och betala hyran, att lyssna till politiker som tar beslut om vapenexport i Sverige och kanske även till fredsaktivister som arbetar mot vapenexporten. Är det möjligt att vandra och möta människor och tillåta sig ett icke-vetande sinne genom att bära vittnesmål om deras historier som praktik? Och vilka handlingar föder det i så fall? Vilka ringar på vattnet kommer ur en sådan praktik?
Planen är att komma iväg på en sådan Bearing Witness-pilgrimsvandring efter midsommar 2015... Fortfarande finns det många trådar att dra i, men vi bestämde i alla fall att det ska bli av. Kanske blir det bara vi två, men förhoppningsvis blir vi ett blandat gäng som går där buddhistisk praktik kan möta kristen praktik. Där ateister och troende kan mötas i själva vandrandet och i att bära vittnesmål om vapnens berättelser. Kanske vill du gå med?
I november 2013 så var jag på Bearing Witness-retreat i Auschwitz-Birkenau tillsammans med Zenpeacemakers. Det var 18:e året i rad som detta retreat hölls på platsen där ca 1,5 miljoner personer mördades under andra världskriget av nazisterna. Vi var där för att bära vittnesmål om det lidande, den sorg, den smärta som platsen bär, men också den glädje och kärlek som finns där. Oneness in Diversity på platsen där människor en gång försökte utrota olikheter och skapa en enhet baserat på det. Vi försökte praktisera Zenpeacemakers tre grundpelare under dessa dagar i Auschwitz-Birkenau: icke-vetande (not-knowing), bära vittnesmål (bearing witness) och kärleksfulla handlingar (loving action).
Idag satt jag med en vän - Annika Spalde (här är länk till hennes blogg - Ett annorlunda rike) - på en uteservering i den svenska sommarkvällen. Värmen höll Göteborg i ett svettigt grepp och det var fullt med folk och få bord lediga. Där satt vi och drog lite smått i planerna för att Bära Vittnesmål genom en pilgrimsvandring. Bära vittnesmål om krigets och vapenanvändandets konsekvenser. I Auschwitz-Birkeanu var platsen läraren. Skulle det vara möjligt att här låta människors berättelser vara läraren? Att lyssna till hur svensk vapenexport ser ut, att lyssna till de som flytt från krig världen över - från Irak, Afghanistan, Syrien... Att lyssna till de som arbetar med vapentillverkning och är beroende av vapenexporten för att sätta mat på bordet och betala hyran, att lyssna till politiker som tar beslut om vapenexport i Sverige och kanske även till fredsaktivister som arbetar mot vapenexporten. Är det möjligt att vandra och möta människor och tillåta sig ett icke-vetande sinne genom att bära vittnesmål om deras historier som praktik? Och vilka handlingar föder det i så fall? Vilka ringar på vattnet kommer ur en sådan praktik?
Planen är att komma iväg på en sådan Bearing Witness-pilgrimsvandring efter midsommar 2015... Fortfarande finns det många trådar att dra i, men vi bestämde i alla fall att det ska bli av. Kanske blir det bara vi två, men förhoppningsvis blir vi ett blandat gäng som går där buddhistisk praktik kan möta kristen praktik. Där ateister och troende kan mötas i själva vandrandet och i att bära vittnesmål om vapnens berättelser. Kanske vill du gå med?
Kommentarer
Skicka en kommentar