Frivillig enkelhet, downsizing och buddhism


Jag kom på mig själv härom dagen. Det senaste åren har jag mer och mer upplevt att jag befinner mig i en djup personlig ekonomisk kris. Det har varit svårt med inköp av nya vinterkläder, juklapparna brände i plånboken eller i skuldkänslan över att inte kunna köpa vad barnen önskar sig, semesterplaner som har fått ändras, skjutas upp och till slut skjutits i sank, den stora försiktigheten i mataffären och nej, nej, nej till barnens önskemål om besök på badhus, bowlinghallen eller bio. Och när sinnet började tyngas ned av detta att inte ha råd med allt det här som vårt samhälle, reklam och media säger att vi ska ha råd med så öppnade jag plötsligt lite försiktigt på ögonen. Hur kommer det sig att jag känner mig fattig? Här sitter jag i Sverige med en lägenhet med vanlig, god svensk standard. Värme i elementen, flera rum, kylskåp, frys och fungerande spis. I kyskåpet har jag mat från alla olika delar av kostcirkeln och till och med lite glass i frysen. Garderoberna är fulla av kläder för vår, vinter, sommar och höst till både mig och barnen.
Hur kommer det sig att jag upplever mig som fattig?

Det finns en historia om att Buddha och några av hans munkar mötte en förtvivlad man som letade efter sina kor. Han såg Buddha och munkarna och sprang fram till dem gråtande för att fråga ifall de sett hans bortsprungna kor. De hade de inte och bonden sprang vidare i stor förtvivlan. Buddha sa då till munkarna: Förstår ni hur lyckliga ni är som inte har några kor?


För mig så pekar den här historien rakt mot min upplevelse av fattigdom. Även om jag inte i faktisk mening äger allt det här som reklamen och vår kultur säger att jag borde ha för att vara lycklig, så är mitt sinne helt upptaget av drömmen om att få tillgodogöra mig det. Och så länge jag längtar efter det så kommer jag att uppleva mig som fattig. Visst är jag fattig även i en relativ mening om jag jämför mig med vad genomsnittssvensken har att röra sig med och kan unna sig. Men om jag vidgar kretsen och ser hur jag har det i ett globalt perspektiv så har jag det väldigt bra. Och när jag ser på min lilla familjs situation och återkommande frustration över att inte kunna hänga med i konsumtionshetsen, så är det hjälpande att komma ihåg hur mycket vi faktiskt har. 

Vilka fantastiska möjligheter vi faktiskt har i det samhälle vi lever idag. Men det är också så att det finns andra ljuspunkter i denna upplevda fattigdom – att inte tära lika hårt på denna ömtåliga jords resurser. För mig kan det vara en lättnad att inte har råd att köpa den där semesterresan med charterflyg, all inclusive och stora pooler i ett allt mer uttorkat landskap. Jag behöver inte ta det svåra valet att avstå eftersom jag inte har råd att köpa resan. För mig så har det här varit ett återkommande dilemma i livet – att veta hur jag vill leva, men inte orka stå emot vanor, beroenden, begär, marknadens, kulturens och reklamens makt. Sedan drygt 20 år har jag varit väl medveten om hur vår västerländska livsstil påverkar den globala miljön och andra människors livsmöjligheter i fattigare delar av världen. Men trots all kunskap och information och goda avsikter så ramlar jag tillbaka till att vilja inreda lite mer, bara skaffa det här och köpa det där.  Buddha lärde ut en form av frivillig enkelhet som en väg till lidandets upphörande för över 2500 år sedan. Kan  jag lära något av det idag i vårt samhälle med konsumtionshysteri och annalkande ekologisk kollaps på grund av överuttag av jordens resurser?


De munkar och nunnor som Buddha ordinerade lämnade i stort sett alla personliga ägodelar bakom sig som ett sätt att bli kvitt bindningen till dem. För lekmän var och är det annorlunda, men andan är den samma. Buddha talade om tre olika sorters försakelse – vilket i buddhismen innebär att leva i måttfullhet och släppa taget om allt som är överflödigt. Den första sortens försakelse är yttre försakelse – att släppa taget om materiella saker och bara behålla det man verkligen behöver. Den andra är sann försakelse – att släppa taget om girighet, hat och okunnighet. Den tredje formen av försakelse är den ultimata försakelsen – att släppa taget om sin illusion om egot som något bestående och självständigt existerande.



Som vår värld ser ut idag med överkonsumtion, klimatkatastrof och en ständig känsla av att inte ha tillräckligt tänker jag att vi skulle behöva träna oss i frivillig enkelhet. Att välja bort överflöd för att koncentrera oss på våra basala behov så att världens resurser fördelas bättre och vi själva känner oss rikare. För mig innebär en träning i att se vilka bindningar jag har till saker och se djupt igenom dessa bindningar och begär att jag upplever mig ha ett lyckligare liv.

Populära inlägg i den här bloggen

Återhämtning

Oro

Psykisk ohälsa och praktik - del 1