Mindfulness och yoga på fängelset

Så var det dags igen. Dags att gå innanför de fysiska murarna och gå in till de som är berövade sin fysiska frihet för att ge dom en möjlighet att utforska mindfulness, sittande meditation och yoga. För mig så är det en känslomässigt stark upplevelse att komma innanför de låsta grindarna, lämna ifrån mig ID och telefon och slussas in i den låsta avdelningen. Jag känner ett fysiskt obehag inför att bli inlåst - även om jag rationellt vet om att det bara är för någon timme. Hur är det då att sitta här på 1, 2, 3 eller flera år?



En reflektion som följer mig på vägen dit, under tiden och efteråt är: vad är frihet? Är jag egentligen fri? Visst är jag rent fysisk så väldigt mycket friare än de kvinnor jag åker till för att undervisa i mindfulness och yoga, men hur fast är jag i gamla reaktiva mönster som skapar lidande för mig och de i min närhet? Hur fri är jag egentligen i min vardag?

Jag går nerför trapporna med en av Kriminalvårdens anställda som låser upp för mig och släpper in mig i gymmet där jag ska få hålla till och efter att hon kontrollerat att jag har personlarmet korrekt på mig så lämnar hon mig och dörrarna smäller igen. De mattor och meditationspallar jag har med mig placerar jag ut och sätter mig ner för att meditera tills de intagna som anmält sig till denna 6-veckors kurs dyker upp. Bakom några dörrar hör jag röster och undrar vilka jag ska möta här denna gång. Andetag för andetag landar jag in i det här källarutrymmet med sin kalla belysning och lite kyliga luft. Efter en stund så dyker 6 kvinnor upp och slår sig ner. I början är det lite nervöst och tryck över bröstet hos flera av dom. Det här är en ovan situation och ingen av dom har mediterat i grupp tidigare. Bara detta att sitta knäsittande på konstiga träbänkar på en yogamatta... Men vi gör en kort andningsmeditation, presenterar oss för varandra och reflekterar över varför vi är här idag. I den här miljön är det inte svårt för dom att koppla det till otillfredsställelse, lidande, ångest, sömnproblem och en önskan om att hantera stressen som inlåsning innebär. Men ser också att det inte är något som uppstod när de väl blev inlåsta, grundläggande mönster av otillfredsställelse fanns på utsidan också. De påtalar att en hel del gamla mönster skapade celler även på utsidan. En av deltagarna har praktiserat yoga i flera år sedan hon hamnade i fängelse och även följt MBCT på cd och bok och tycker sig se tydliga förändringar i sitt liv. Hon känner sig friare nu än hon ibland gjorde på utsidan. Några av de andra säger också att hennes lugn är en anledning till att de sitter med på denna kurs nu. Hennes sinnestillstånd har inspirerat dom att våga söka hit och prova detta lite främmande.

Vi pratar om min lite förenklade definition av mindfulness som jag byggt på utifrån Jon Kabat-Zinns arbetsdefinition:
Att med avsikt rikta sin uppmärksamhet, på ett speciellt vis, i nuet, utan att döma, men med kärleksfullhet och vänlighet, för att kunna göra ett etiskt val som skapar mindre lidande för en själv och andra.

Därefter avslutar vi med ett pass Andrum, Full Yogic Breath och ett Yin-yogapass där vi utforskar attityderna i mindfulness i några positioner. Efteråt är det ett helt annat lugn i rummet och flera av deltagarna säger att de nu andas lättare och att "det är mindre oroligt i magen och huvudet". Jag ser redan fram emot att få komma tillbaka och bli inlåst och fortsätta utforska mindfulness, meditation och yoga med dom - trots att kroppen och sinnet reagerar på att själv bli inlåst, om än för bara en liten stund.

Populära inlägg i den här bloggen

Oro

Psykisk ohälsa och praktik - del 1

Löften och praktik