108 dagar av formell praktik - ett åtagande...

Så lätt det är att tappa bort mina goda vanor och rutiner. Så svårt det i vissa perioder är för mig att upprätthålla det jag vet att jag mår bra av, det som stillar mitt sinne. Vissa perioder i livet verkar det här återkomma med en viss oönskad regelbundenhet - julen är en sådan period. Även om jag har många år av en stark och regelbunden formell praktik och har ganska lätt för att göra både sittande meditation och asana-praktik, så verkar just tiden före julhelgerna, själva jul- och nyårshelger och sedan uppstarten på ett nytt år få mig lätt ur gängorna.

För sådana som mig som lever lekmanna-liv och försöker upprätthålla en stark och kontinuerlig meditations- och yoga praktik så stöter vi nog på det här förr eller senare. Oavsett vad det beror på, vilka omständigheter som just den här gången gör att vi faller ur det vi vet vi vill och mår bra av, så går det alltid att bestämma sig för att börja igen. Precis som i själva meditationsövningen. När vi sitter på kudden och exempelvis lägger uppmärksamheten i andningen, så kommer vi snart att märka att vår uppmärksamhet har försvunnit iväg från andningen och kroppen till någon tanke, fantasti, i aversion eller begär. Istället för att spinna igång i någon historia om jag, mig och mitt vad gäller att det har hänt så kan vi istället bara notera att det har hänt, släppa taget om vad vår uppmärksamhet nu fastnat i, slappna av i kropp och sinne, hitta tillbaka till vår lilla antydan till ett leende i kroppen och med vänlighet, kärleksfullhet och beslutsamhet vända tillbaka med uppmärksamheten till centrum av kroppen och nästa andetag.

På samma sätt kan vi göra när våra stora mönster bryts... När vi kommer på oss själva igen, när vi märker att det gått en dag eller två utan formell praktik, så kan vi bara notera det och utan att döma oss själva - utan att värdera det som rätt eller fel - med vänlighet, kärleksfullhet och beslutsamhet göra ett formellt pass meditation eller yoga just denna dag. Oavsett hur många dagar det gått sedan förra gången. Det är aldrig för sent att uppmärksamma vad vi gör, släppa taget och ankra här och nu med kärleksfullhet och vänlighet. En möjlighet som alltid står oss till buds. Ibland är det lättare, ibland är det svårare.

Ett sätt att inspirera sig själv att faktiskt få till den här stunden formell praktik varje dag kan vara att göra 108:an. Att göra ett åtagande att i 108 dagar i rad göra en viss form av formell praktik - oavsett omständigheter. Jag hittade formen hos en lärare i White Plum Sangha och där var det så att åtagandet var att sitta minst en timme zazen om dagen i 108 dagar. Om man missade en dag så började man om på dag 1 igen.

Detta har jag gjort, några gånger tillsammans med andra från Göteborg Zen Center, men även med andra. De sista gångerna har jag istället valt en lite mjukare variant. Vi gör det som grupp i 108 dagar, missar man en dag så hoppar man bara på igen. Åtagandet har också gjorts individuellt - vad tycker just jag skulle fördjupa och inspirera min formella praktik i det vardagsliv jag har i detta nu? För mig innebär det denna gång att jag har åtagit mig att göra minst ett pass formell sittande meditation och ett pass formell asana-praktik varje dag.

Nu är vi en ganska stor grupp som på detta vis praktiserar ihop i 108 dagar - från 23 januari till 10 maj. Att uttala en vilja, en intention, att sätta ett löfte blir som att ta sikte på Polstjärnan. Det underlättar att hitta hem, att veta vart vägen går.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mellanrum

Återhämtning

Psykisk ohälsa och praktik - del 1