Om jag inte siktar - hur kan jag då missa?

"As long as I don't aim
I wont miss
With the catalpa bow,
I shoot an arrow
toward the open sky."
-Ryokan


Ryokan, poeten och zenmunken som levde i 1700-talets Japan, skrev den här dikten. För mig så pekar den på livet, på praktiken... Hur kan jag träffa eller missa i livet, kan det inte bara levas? Hur kan praktiken vara dålig eller bra, kan den inte bara praktiseras?



Zen Peacemakers tre pelare

Ryokans dikt påminner mig om Zen Peacemakers tre grundsatser, de tre pelare som praktiken för att skapa fred vilar på:

  • Not-Knowing
  • Bearing Witness
  • Loving Action

Att praktisera icke-vetande, Not-Knowing, innebär att inte längre sikta, att släppa taget om mina förutfattade åsikter. Hur kan jag leva livet om jag klänger mig fast idéen om livet? Den där fantasin om hur det borde vara som lägger sig som en hinna emellan livet som det är och mina försök att vara närvarande. 
Att praktisera att bära vittnesmål, Bearing Witness, innebär att jag ser världens glädje och sorg precis som den är, att jag är ett med vad helst som är här nu - the catalpa bow, himlen, molnen, marken, pilen. Ingen separation.
Och till sist - att praktisera kärleksfull handling, Loving Action, vilket innebär att ur icke-vetande och att bära vittnesmål handla utifrån det som är nu, utifrån de resurser jag har; att skjuta pilen rakt upp i den öppna skyn.
Så vad är det jag saknar? Vad finns utanför mig?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mellanrum

Återhämtning

Psykisk ohälsa och praktik - del 1