Att låta vardagen ställas om
I mitt liv så blir det mer och mer uppenbart för mig att jag vill skala av och leva enklare. Frivillig enkelhet, downsizing och allt vad det kan kallas - ett privilegium för västerländsk medelklass kanske, men också något vi var och måste ta ställning till. Hur vill jag leva mitt liv? Hur kan jag leva så att jag skapar så lite lidande för mig själv och andra? För mig så handlar det om mitt "ekologiska fotavtryck", men också om att mitt springande i ekorrhjulet för att upprätthålla en viss standard leder till direkt lidande här och nu. Hos mig och hos nära och kära. Och så samtidigt den här paradoxen att jag lever som jag gör enligt gamla mönster, mönster som har skapats för att jag försöker minska lidandet - speciellt hos mig och mina allra närmsta. Ett sätt att skapa någon förmodad trygghet. Tack vare... eller på grund av... min praktik så ser jag mina mönster allt tydligare. Tydligheten pekar mot att mitt sätt att leva inte hjälper mig i min strävan. Istället leder det till