Pake Hall - zen, yoga, mindfulness och omställning

Jag tror det var Sheng Yen, den kinesiska Cha’n mästaren, som vid ett tillfälle fick frågan: Vad är det viktigaste i överföringen av buddhismen från öst till väst? Vad är det vi inte får tappa bort? Han sa: Sittställningen och andetaget. Jag får en uppfattning att vi ibland varken tar hållningen eller andetaget på allvar, vi får för oss att det handlar om något helt annat. Vår zazen hamnar kanske lätt uppe i huvudet och det blir någon form av tankelek. Vi tappar sittställning och andetag och gör kanske inte zazen alls. Zazen är en väldigt fysisk övning. Den är väldigt kroppslig. Varför gör vi det här? Vi sitter här för att erfara världen precis som den är, för att vakna upp.  Och hur kan vi vakna upp och erfara världen precis som den är? Vi kan bara erfara världen i den här kroppen. Vår zazen sker alltid i den här kroppen. I ” Zens tre pelare”, så pratar Yasutani-roshi i de inledande föreläsningarna om Zen för nya studenter om olika övningar. Han pratar om andningsövningar...

”Alla oräkneliga varelser förbinder jag mig att befria. Ändlösa blinda begär förbinder jag mig att genomskåda. Dharmaportar utan gräns förbinder jag mig att öppna. Buddhas oändliga väg förbinder jag mig att leva.” Dessa löften tar jag som zenutövare varje dag. Ofta flera gånger varje dag. I vår tradition kallar vi dem ” Bodhisattvalöften”. En bodhisattva är någon som nått upplysning men väljer att stanna kvar i samsara - den här världen av lidande, för att hjälpa andra att nå upplysning och befrielse från lidande. Att bli en bodhisattva, att nå upplysning för andras skull, skulle man kunna säga vara ett ideal inom zenbuddhismen. Det är stora löften. Så stora att det skulle vara lätt att börja misströsta. ”O, nej – nu bröt jag mot min föresats igen!” Och samtidigt är de självklara och lätta att uttala. För de kommer ur vår natur, de har en klangbotten i vårt innersta. Denna djupa önskan att minska andra varelsers lidande och anstränga sig för att andra ska känna mer lyck...

Så lätt det är att tappa bort mina goda vanor och rutiner. Så svårt det i vissa perioder är för mig att upprätthålla det jag vet att jag mår bra av, det som stillar mitt sinne. Vissa perioder i livet verkar det här återkomma med en viss oönskad regelbundenhet - julen är en sådan period. Även om jag har många år av en stark och regelbunden formell praktik och har ganska lätt för att göra både sittande meditation och asana-praktik, så verkar just tiden före julhelgerna, själva jul- och nyårshelger och sedan uppstarten på ett nytt år få mig lätt ur gängorna. För sådana som mig som lever lekmanna-liv och försöker upprätthålla en stark och kontinuerlig meditations- och yoga praktik så stöter vi nog på det här förr eller senare. Oavsett vad det beror på, vilka omständigheter som just den här gången gör att vi faller ur det vi vet vi vill och mår bra av, så går det alltid att bestämma sig för att börja igen. Precis som i själva meditationsövningen. När vi sitter på kudden och exempelvis l...

Jag kom på några tips jag själv skulle behöva i vardagen. Och vad det verkar så gör 95% av befolkningen behöva precis samma tips - oavsett om de är intresserade av det här med meditation. 10 tips för en mer mindful vardag Lägg ner din mobiltelefon var du än är just nu och rör den inte på 4 timmar.  Lägg ner din mobiltelefon, stäng av den (inte bara sätta den på flight mode eller stänga av ljudet  - stäng av den) och uppmärksamma hur det känns den första timmen. Se sedan hur det känns den andra timmen. Därefter hur känns det att inte sätta på den förrän till lunch nästa dag? Lägg ner din mobiltelefon i jackfickan och rör den inte igen. Nej, inte ens för att ringa hem från affären för att kolla om du behöver köpa en liter mjölk eller två liter. Lägg ner din mobiltelefon i fickan, men stäng av både ljud och vibration först, när du åker kollektivt. Se de andra människorna som du åker med. Uppmärksamma hur det är att dela ett utrymme med andra, utan att försvinn...

Detta kan ses som en fortsättning på förra blogginlägget "Från kudden och ut i världen..."  - hur undviker vi att fastna i en dualism mellan formell meditation och resten av livet? För mig är det fortfarande något jag måste vara observant på i mitt liv. En fälla som lätt slår igen när jag inte är uppmärksam. Helt plötsligt så står jag där på jobbet och ältar hur tråkigt det är och hur mycket jag längtar till mindfulnesskursen jag ska hålla, zazen på Göteborg Zen Center , till att få kasta mig in i Primary Series på yogamattan en tidig mysoreklass på Ashtanga Yoga Shala . Men idag är det ändå en stor skillnad mot när jag började i desperation med meditation för många år sedan. Några viktiga poänger för att föra med oss vår meditations-/yogapraktik ut i livet är kanske på sin plats innan tipsen kommer. Praktiken i sig leder dit... Men det kan ta tid. En god lärare är till hjälp för att inte fastna. Guruji, Pattabhi Jois, är känd för att ha sagt: "Practice and all is co...

När jag började meditera så fanns det flera brännande skäl som motiverade mig. Ett var att jag längtade efter Uppvaknande, att se världen och mig själv precis som jag är, att se igenom alla illusioner och alla begär. En annan var att jag befann mig i akut kris i livet och famlade efter fotfäste - jag ville bli av med mina tvivel och min ångest. Det var en period då jag drabbades av panikartad ångest; andhämtningen blev ytligare och ytligare, pulsen ökade och jag kände mig instängd i en bubbla och bara väntade i skräck på att den skulle spricka. Min känsla var att när den sprack så skulle det vara över..Livet skulle vara slut. Det fanns alltså en längtan efter Uppvaknande, att se min Sanna Natur och en längtan efter att bli av med detta lidande som jag bar runt på. Mitt svar på detta var att börja med daglig, formell meditation. Första gången jag satte mig ner för att göra zazen; med upprätt sittställning, benen i kors, händerna framför naveln och tummarna som precis nuddade vid var...

För mig så har det varit oerhört betydelsefullt att ha en daglig praktik av meditation och yoga i mitt liv. När jag på allvar började praktisera zazen - zenbuddhistisk meditation - så gjorde jag ett åtagande: att göra sittande meditation varje dag i två år och därefter utvärdera om det var något jag skulle fortsätta med eller inte. I efterhand är jag väldigt tacksam för att jag tog på mig detta löfte. Då jag stod med fötterna i punk- och aktivismmyllan var inte religion det självklara inslaget i livet. Speciellt inte organiserad och institutionellt religiöst utövande. Ändå så fanns det något i buddhismen som lockade och drog, något som gjorde att jag kände mig väldigt hemma i hur världen förklarades. Jag hade provat meditation i små doser tidigare, men aldrig fått det att bli något som självklart ingick i mitt liv, trots att det kändes bra eller intressant när jag provat. Så när jag hamnade i en djupare livskris och kom ihåg att det fanns ju något i buddhismen och kanske speciel...

Tågets hjul dunkar sakta mot den undermåliga polska rälsen. Där står jag och tittar ut över det polska landskapet och småväxta tallar i sandig mark, med pannan mot fönstret. Jag vaggas ömsom lugnt, ömsom så att jag slår i huvudet mot kanten på sovbädden. Min resa pågår i flera dimensioner. Jag reser i rummet – från Göteborg till Oswiecim, platsen i Polen vi bättre känner som Auschwitz. Jag reser i tiden – från nu till då, från då till nu. Jag reser inåt i kropp och sinne. När jag väl är framme så stiger jag in på Auschwitz 1:s område tillsammans med 100 andra personer från hela världen och från olika religioner. Vi ska tillbringa 5 dagar i Auschwitz 1 och Birkenau i en retreat för att bära vittnesmål. I de nazistiska dödslägren i Auschwitz så mördades under åren 1940-1945 ca 1,3 miljoner människor på ett uträknat, systematiskt vis. Vi är där i novemberkyla för att bära vittnesmål om vad som skedde, hur vi hör ihop med vad som hände och vad som händer idag. Vi är där för att bära...

För 6 år sedan började jag praktisera yoga mer regelbundet. Den form som jag fastnade för var Ashtanga Yoga. Många uppfattar Ashtanga som väldigt prestationsinriktad och ytlig då det ser ut att vara så stort fokus på asana-praktik. För mig som kom till yogan och just denna tradition från ett långvarigt meditationsutövande i zen så var det tvärtom väldigt tydligt hur Ashtangan genom sin starka betoning på andning (ujjayi-andning) och form var som meditation i rörelse. Det var ett annat sätt att göra zazen, men istället för att sitta stilla på kudden, så innebar Ashtanga Yoga en ny rörelse på varje andetag. Men likheterna var uppenbara för mig. I zen så får vi en generell övning till att börja med; sittställningen och att uppmärksamma andningen; sedan får vi individuella anpassningar, råd och undervisning av zenläraren i dokusan eller daisan. I Ashtangan så får vi alla generell undervisning, att göra samma asanas i primary series så långt vi hunnit och hålla fokus på andningen. ...