Pake Hall - zen, yoga, mindfulness och omställning

Så lätt det är att tappa bort mina goda vanor och rutiner. Så svårt det i vissa perioder är för mig att upprätthålla det jag vet att jag mår bra av, det som stillar mitt sinne. Vissa perioder i livet verkar det här återkomma med en viss oönskad regelbundenhet - julen är en sådan period. Även om jag har många år av en stark och regelbunden formell praktik och har ganska lätt för att göra både sittande meditation och asana-praktik, så verkar just tiden före julhelgerna, själva jul- och nyårshelger och sedan uppstarten på ett nytt år få mig lätt ur gängorna. För sådana som mig som lever lekmanna-liv och försöker upprätthålla en stark och kontinuerlig meditations- och yoga praktik så stöter vi nog på det här förr eller senare. Oavsett vad det beror på, vilka omständigheter som just den här gången gör att vi faller ur det vi vet vi vill och mår bra av, så går det alltid att bestämma sig för att börja igen. Precis som i själva meditationsövningen. När vi sitter på kudden och exempelvis l...

Inom zen så är bodhisattvan idealet. En bodhisattva är någon som har nått uppvaknande, eller någon som strävar efter uppvaknande, och strävar efter att befria alla kännande varelser från lidande. Det innebär att en bodhisattva inte praktiserar för att själv komma bort från lidande och otillfredsställelse, utan inser att så länge någon annan är fast i lidande är bodhisattvan själv lika fast där. Med ett sådant ideal är det lätt att bli fängslad av idéer om det stora och meningsfulla; den viktiga buddhistiska praktiken, det formella utövandet, sanghan, samhället i stort, de utsatta grupperna i vår omvärld osv. På vägen kan det vara lätt att glömma bort hur det fungerar i det lilla livet, i vardagen, med barn, i familjerelationer och att möta sina egna behov. Det är så klart när bodhisattva-idealet missförstås vi hamnar där, men jag tror de flesta av oss går igenom faser då vi glider in i ett sådant missförstånd. Boken "Family Wakes Us Up; Letters Between Expectant Fathers" ...

För 6 år sedan började jag praktisera yoga mer regelbundet. Den form som jag fastnade för var Ashtanga Yoga. Många uppfattar Ashtanga som väldigt prestationsinriktad och ytlig då det ser ut att vara så stort fokus på asana-praktik. För mig som kom till yogan och just denna tradition från ett långvarigt meditationsutövande i zen så var det tvärtom väldigt tydligt hur Ashtangan genom sin starka betoning på andning (ujjayi-andning) och form var som meditation i rörelse. Det var ett annat sätt att göra zazen, men istället för att sitta stilla på kudden, så innebar Ashtanga Yoga en ny rörelse på varje andetag. Men likheterna var uppenbara för mig. I zen så får vi en generell övning till att börja med; sittställningen och att uppmärksamma andningen; sedan får vi individuella anpassningar, råd och undervisning av zenläraren i dokusan eller daisan. I Ashtangan så får vi alla generell undervisning, att göra samma asanas i primary series så långt vi hunnit och hålla fokus på andningen. ...