Oro
Vem är du som läser det här? Vem är jag som just nu skriver de här orden? Jag har suttit på en spårvagn och trott att jag skulle dö. Jag har trott att nu kommer jag inte att kunna andas in fler gånger. Paniken som växer sig allt starkare i bröstkorg och sprider sig ut genom kropp och upptar all tankeverksamhet. Jag har ofta oroat mig över om jag duger som förälder, som partner, som medmänniska, ifall ekonomin ska gå ihop i slutet av månaden, om jag lever ett bra liv och har något att lämna över till mina barn när jag dör. Är det här något nytt problem som har uppstått i vårt moderna samhälle? Jag tror inte det, de flesta religioner kommer sig ur ett sökande efter mening och en existentiell ångest som vi som människor alltid har dragits med, men däremot så tror jag att oro och ångest som ett problem i våra liv har fördjupats. Idag lever vi ett liv där många av oss inte har någon intimitet med naturen, vårt ekosystem, där många av oss inte ser de direkta frukterna av vår...