Att bära vittnesmål om att leva i krig och svensk vapenexport 22 juni - 9 juli 2015


För lite över ett år sedan kom en idé till mig. Den kom sprungen ur en vanmakt och en känsla av att ständigt fastna i en separation i mötet med andras åsikter och tankar. Den kom sprungen ur en av dessa ändlösa diskussioner på sociala medier om flyktingar och ifall Sverige ska eller inte ska ta emot flyktingar. Det var en diskussion där jag uppfattade mig på ena sidan och många andra på den andra sidan. Ett tema som ofta kom upp i mina meningsmotståndares inlägg var att det inte var några "riktiga" flyktingar som kom hit, att de inte alls hade flytt från exempelvis krig och svåra umbäranden. Jag argumenterade ett tag och tyckte jag förde fram riktigt bra saker... men inget hände i debatten. Snarare så stod vi allt längre ifrån varandra. Och vanmakten, tröttheten, hopplösheten kom smygande över mig.
Då slog det mig att jag egentligen inte visste så mycket om att leva i krig, att fly från krig eller hur vi i Sverige är i kontakt med krig och kanske till och med bidrar till världens krigszoner på olika vis. I det ögonblicket kände jag en väldigt stark önskan, ett behov, av att själv möta människor som har flytt hit och andra som har erfarenhet av att leva i krig. Istället för att klänga fast i mina idéer, tankar och fantasier kring hur det är att leva i krig och hur krig händer där, men inte här - så kände jag ett starkt behov av att lyssna till människors berättelser med öppet hjärta och att försöka se hur krig är närvarande i det samhälle jag bebor och är en del av.
Efter att ha varit med på ett Bearing Witness-retreat i Auschwitz-Birkenau med the Zen Peacemakers Order 2013 så var jag väldigt inspirerad av deras sätt att praktisera och arbeta. I Zen Peacemakers Order så bygger praktiken på tre hörnpelare: icke-vetande, att bära vittnesmål och att handla utifrån vad som kommer fram ur icke-vetande och att bära vittnesmål.
För att nå ett tillstånd av icke-vetande så anordnas bland annat retreat på platser som är bortom alla ord, bortom våra föreställningar - en djupdykning in i det vi inte kan föreställa oss genom möta en speciell plats. Exempelvis Auschwitz-Birkeanu, eller att leva som hemlös på New Yorks gator. Men också genom att lyssna till andras berättelser som har upplevt platsen i sig, som överlevare från Förintelsen eller hemlösa.
Sedan ingår det att i det här tillståndet av icke-vetande bära vittnesmål om "världens sorg och glädje" - att med öppet hjärta lyssna till världen som den är. Att lyssna bortom förutfattade meningar, åsikter och dogmer. Bortom våra tankar om det vi lyssnar till, att inte längre lyssna med öronen utan med hela kroppen, med hela uppenbarelsen.
Därefter - se vilken slags handling som uppstår ur detta icke-vetande och att bära vittnesmål. Vad gör vi nu?

Jag bestämde mig för att göra en pilgrimsvandring och möta dessa frågor, att gå som om varje steg jag tog var på helig mark. Sträckningen jag ville gå var från Göteborg, som är Sveriges största exporthamn mot omvärlden, till Bofors i Karlskoga, som är en slags symbol för den svenska vapenindustrin. Det fångade in symboliskt att Sverige faktiskt har del i världens konflikter. På vägen ville jag möta människor som har flytt från krig, som har deltagit i krig eller levt i krigszoner som FN-soldater, arbetare inom svensk vapenindustri, fredsaktivister och andra som på något sätt har berättelser kring det här. Från början var jag inriktad på att bara göra det här själv. Sedan slog det mig att andra kanske skulle vara intresserade av att dela det med mig. Jag kontaktade Annika Spalde, freds-/icke-våldsaktivist, författare, fd diakon inom Svenska Kyrkan, sjuksköterska osv för att fråga om hon var intresserad. Snart växte gruppen och Rebecka Arman från Göteborg Zen Center och Olle Sahlström, med förflutet inom fackföreningsrörelsen och van pilgrimsvandrare och ovanpå det författare var intresserade av att gå med. När vi blev flera så väcktes också frågan om vi inte skulle försöka nå ut till fler.
I dagsläget är det ett 20-tal som uttalat intresse för att gå med och vandringen börjar alltmer ta form. Exakt vad den kommer att utmynna i vet vi inte idag. Men det kommer vara en möjlighet för alla som går med och alla vi möter att reflektera över frågor kring krig, hur det är att leva i krig, vart kriget börjar och slutar, hur svensk vapenexport påverkar individer, länder och områden, hur vi är delaktiga i det som sker i världen idag, om krigen på andra sidan haven är separerade från oss eller inte? Förhoppningsvis kommer vandringen i sig, frågorna och mötena med andra människors berättelser leda oss till icke-vetande där vi kan släppa taget om våra invanda tankar och med ett öppet hjärta bära vittnesmål för att se vad gör vi nu?

Populära inlägg i den här bloggen

Oro

Psykisk ohälsa och praktik - del 1

Löften och praktik